…………. Jag kom in på
något som liknade en utställning. Det fanns i alla fall en massa folk där och
mycket att titta på. Alldeles i entrén satt en pianist och spelade Bach men det
hördes även en hel synfoniorkester. Strosade bland utställningsmontrarna och
filmade med videokameran. Filmningens
höjdpunkt blev en uppvisning av en välformad tjej som hade hoppat från en höjd.
Hon var klädd i kritvita , åtsittande trikåer och svävade sakta ner mot marken.
Hon var en korsning mellan en fallskärmshoppare och en simhoppare. I graciösa
cirklar svävade hon sakta genom luften, gjorde skruvar och volter.Jag hade dock
missat lite efter uthoppet och tappat bort henne en gång i sökaren. Jag pratade
med henne när hon hade landat och förklarade mina missar. Bad henne att göra om
hoppet så att jag kunde ta om scenen. Hon var väldigt tillmötesgående och
ställde gärna upp igen. Jag valde en fin utsiktsplats och väntade. Väntade
länge. Till slut insåg jag att min ariel hade blåst mig och det blev inget nytt
hopp.
Jag
strosade vidare och filmade annat som kom i min väg. Nu var det en massa
människor som låg under helt vita lakan och sovsäckar i olika grupper. På en
plats fanns bara äldre människor, på en annan bara småflickor. På ytterligare
en plätt i utkanten fanns det bara dockor som låg under vita skynken.
Det
vita kom igen i nästa drömscen där jag traskade omkring i högt gräs eller vass
utmed en stenlagd kant. Där fanns det något som liknade snö. Små vågor som
snart blev större drev mig dock upp mot den stenlagda kanten. Jag ville inte
bli blöt om fötterna.
När jag
hade filmat färdigt begav jag mig åter mot utgången där pianisten fortfarande spelade Bach.
Kommentar: i många drömmar från den tiden förekommer videofilmning. Under en viss period var videokameran lika oumbärlig som stillbildskameran idag. I drömmarna ville jag väl skapa egna filmer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar