konst och konst

Före jul läste jag i lokaltidningen om en träsnidare som skulle ställa ut sina verk på biblioteket. Av någon anledning tänkte jag på små träfigurer och undrade om vi fått en egen döderhultare. Först efter nyår kom jag iväg till centrum och full av förväntan gick jag upp till biblioteket och stegade bort mot utställningshallen. Besviket tittade jag mig omkring och kunde inte upptäcka några träsniderier någonstans. Bara ett kalt golv och en handfull stora målningar på väggarna. Besvikelsen blev dessutom dubbel, eftersom de stora målningarna inte föreställde annat än stora färgblaffor. Det är inte fotona som är oskarpa!

 

 

 

 

 

 

 

 

I mina ögon liknade bilderna inte annat än att en klottrare testat sin sprayburk eller möjligen sprutat ut resterna ur densamma. Med en besviken axelryckning lämnade jag hallen och kastade bara en kort blick på ett papper vid utgången där det stod något om ljussken eller flares, reflexer eller vad det nu var.

Jag gick bort till en av bibliotekarierna och frågade henne om utställningen med träskulpturerna redan var slut. "Nej, dom står bakom ryggenpå dig", upplyste hon mig om. Jag vände på mig och mycket riktigt stod där en glasmonter med flera miniskulpturer i trä. Skulptören heter Henning Leksell och är inte från Döderhult utan från Järfälla. Han har inte snidat några grovhuggna ansikten utan fina, mjuka figurer som om de vore svarvade.

 

Alla figurer som var uppåtsrträvande spiraler visade ett fint linjespel. De var unika såtillvida att det var miniskulpturer, dryga decimetern och abstrakta. I motsats till större sniderier med lika fin finish som man kan se som  nakna kvinnofigurer, tranor eller afrikanska masker.

 

 

 

 

 

Eftersom jag fick ta bilderna rätt in i glasmontern blev de oskarpa och jag fick även  med en del reflexer. Idealet hade varit att filma dom på en roterande tallrik, en spot och mot mörk bakgrund. Det kunde jag dock inte be bibliotekarien om.