drömmen om ormen och katten

För flera år sedan tecknade jag ner flera av mina drömmar medan jag fortfarande kom ihåg dom. På morgonen gjorde jag små anteckningar i hopp om att senare komma ihåg drömmen mera detaljerad. Bäst lyckades jag med detta när det var en intensiv och mera sammanhängande dröm. Då hamnade den i mitt "drömregister". Där finns nu 137 nedtecknade drömmar. Jag slutade med detta för flera år sedan. På senare tid har jag dock åter drömt en del. D.v.s drömmar före uppvaknandet. Sådana som man kommer ihåg och borde kanske fortsätta med att anteckna igen.

Även om man kommer ihåg en dröm är det inte så enkelt att återge den i skrift för att förmedla känslor, miljöer, färger o.s.v. Handlingen är oftast osammanhängande, bisarrt och ologiskt. En liten kort dröm kan ibland bli  två A-4 sidor lång. Några korta nedtecknade drömmar kan dock vara på plats nu när jag bara kan lägga ut text i bloggen.

 

Orm och katt

 

Den senaste veckans regn återkom i drömmen. Jag rörde mig i det bergiga landskapet som var grandiost och som jag kände väl till. Jag ville videofilma  alla vattenfall som hade bildats efter regnet. Uppe på ett krön pekade jag ut ett fint vattenfall  långt bort på andra sidan och jag bestämde mig för att filma det.  För att nå dit sträckte jag bara ut armarna och kastade mig över stupet. Då gled jag sakta som en hangglider ner mot dalen och landade på rygg med en duns.

När  jag hade vandrat en stund i det vackra landskapet ringlade sig plötslig en stor orm kring mina  ben. Den slingrade sig flera varv kring benet och det kändes varmt och behagligt. Lillemor tog dock resolut ormen i sina händer och lyfte bort den. Det var då jag såg att det fanns en sned slits mitt i ormens skinn. Ur springan tittade det fram en lurvig, bepälsad ormunge.  Ormmamman hade försökt att skaka loss ungen när den hade virat sig kring mitt ben men inte lyckats helt. Den gjorde fortsatta försök och fick till slut loss ungen som ringlade iväg. Jag  följde den med kameran och fick även in en hel del fina närbilder när den hade krupit upp i en stol. (?)

När jag hade vandrat vidare fick jag syn på en svart katt. Den verkade svart eftersom jag bara såg den som en silhuett i motljuset och på håll. Den var smal och långbent. När jag dock kom närmare fick den mänskliga drag och ett mänskligt ansikte.  Det var ett kvinnligt ansikte  som inte kunde betecknas som vackert. Mer åt det fula hållet. Så var även kläderna. På huvudet hade hon virat en solkig duk som låg som ett pannband kring hjässan.