Jag fortsatte min senhöstpromenad. Det känns alltid lite
vemodigt att tänka tillbaka på året som varit och platser man besökt tidigare
under vår och sommar. Nu sken ingen sol från klarblå himmel. Ingen orgie i ljud, dofter
och färger. Allt var tyst och stilla, grått och trist. Snart skulle
novembermörkret sänka sig över allt. Innan dess skulle allt förberedas inför vintern.
Löven under kastanjeträden hade krattats ihop av slottets
tjänstehjon i små nätta högar.
Även tvärs över gården på andra sidan staketet hade
koloniägarna lagt sista handen vid sina odlingslotter.
Hinkar och byttor hade stjälpts upp och ner så att
regnvattnet inte kunde samlas i dom. Annars fanns det risk att det skulle frysa
och spränga plaskärlen. Skottkärran hade man ställt på högkant och några
plaststolar hade vikits ihop och lagts i
en trädklyka eller lutats mot ett bord. Nu kunde vintern få komma. Med visst
vemod tänkte man kanske tillbaka på allt man skördat, smakat på och släpat hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar