I vårt lilla förortssamhälle går allt sin gilla gång. Lite
extra sömnigt så här års i november. Ändå sker saker runtom. Inga världsnyheter
förstås men väl att nämna i den här bloggen.
Motorsågar hördes långt ifrån andra sidan leden. Jag förmodade
att man kapade ved bakom maskinhallen där jag sett gubbar spjälka en trädstam
en gång tidigare. När det fortfarande hördes motorljud dagen efter, kunde jag
inte tygla min nyfikenhet längre. Så här såg det ut och så här lät det
Jag fick ingen förvarning när trädet skulle falla och när
det väl gjorde det, hann jag med nöd och näppe få upp kameran igen. Det gick
fortare än jag trodde. Träden står ju på höjden och så plåtar man även
automatiskt. Vilket man dock inte ska göra när man tar videofunktionen. Då kan
man bara betrakta bilden liggandes. (inte själv utan bilden i displayen) När jag sedan satte ihop de två korta
videosnuttarna i Moviemaker, upptäckte jag en funktion jag inte observerat
tidigare. Pilar som indikerar att man kan svänga bilden. Och till min häpnad
gäller det inte bara enstaka bilder utan hela filmsekvenser! Hurra!
Det gjorde lite ont att se alla dessa ståtliga gamla
granarna falla till marken. Jag kan inget om skogsbruk och förstår inte varför
man kapar hundraåriga friska granar. Behövde man virke? Ville man glesna det
redan naggade lilla skogspartiet? Varför bara gran och inte tallarna?
Förutom allt granris som nu låg på den upptrampade
skogsstigen och hejdade framkomligheten, syntes bara vita sår här och var där
motorsågen farit fram. Stubbar med vassa tänder som tycktes morra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar