Med kameran i byxfickan tog jag den lilla rundan. Mest för
att njuta av den sena höstsolen och mindre för att ta några bilder. Det hade
inte hunnit bli så där riktigt höstlikt än och jag trodde inte heller kunna
hitta några nya motiv. Vilket jag inte heller gjorde. Utom en bild på ett
gullris som lyste i motljuset. Jag hade tagit en liknande bild för några år
sedan och därefter vidarebearbetat den i datan. Så gjorde jag även denna gång
med samma förbluffande resultat.
Efter denna magra fotoutflykt återvände jag hem. I stället
för att lägga in dussintals med bilder i datan
fanns bara en bild. Men det skulle bli en till. När jag kom in på gången
till huset, såg jag att hässleklockorna blommade för fullt. Alla andra blommor
i trädgården som var kvar hade tagit stryk efter nattens frost. Men inte
hässleklockorna. De hade redan blommat en gång tidigare på sommaren men nu fått
ännu fler nya knoppar som slagit ut.
Tänk om man själv skulle kunna få uppleva en annan vår!
Vilken tidsperiod skulle man välja då? Den bekymmerslösa barndomen, alla
förälskelser, när man var ung och stark eller när man var som bäst i sin
yrkesroll? Inget av detta för jag har aldrig haft det så bra nu som pensionär.
Lika bekymmerslöst som i barndomen, kan förälska mig i vilken kvinna som helst
på låtsas, kan jobba i trädgården och skriver
en blog i datan som inte fanns tidigare. Som Jan Malmsjö sjöng - vår
bästa tid är nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar