Kerstin, Kerstin och Kerstin

Tre konstnärliga kvinnor som jobbar under samma tak. En  som jobbar med lera, en som målar och den Kerstin jag besökte förra veckan jobbar med glas. Vi hade tidigare pratat om att jag skulle göra ett litet reportage om hennes arbete. Det blev nu inte någon film med intervjuer och levande bilder. Bara några stillbilder som  dock kan ge en liten inblick i vad hon kan åstadkomma med några glasbitar.

 

 

Den här stjärnan hängde fortfarande i fönstret och genomlystes så fint av eftermiddagssolen. Dom övriga som jag fotograferade för snart 4 år sedan var borta nu. Då var det en annan glaskonstnär som jag bloggade om - Eva Rittzel - vilket ni kan läsa här. I stället hittade jag andra av Kerstins alster vilka hon placerat  i några små montrar. Vad sägs om dessa gracila blomsterarrangemang? Här kan vi snacka om eterneller J!

 

Många av hennes dekorationer och smycken bestod av små glasbitar som de här t.ex.

 

För att skära till dessa bitar var en glasskärare oumbärlig. Hon visade mig ett smalt litet instrument och hällde lite olja i skaftet innan hon demonstrerade  hur man skär.

 

Hon höll instrumentet med pennskaftsfattning och skar ut en båge ur en glasbit. Sedan fick jag pröva. Jag hade tidigare i min ungdom sett glasmästare i aktion och visste hur det skulle låta när man skär och hur man håller diamanten. Då såg redskapet ut så här med ett träskaft som ligger bra i handflatan. Det ligger i min redskapsbod och har aldrig använts. Vet inte ens om det är en äkta diamant eller bara insdustridiamant och om den fungerar.

 

 

Jag blev nu inte god vän med Kerstins smala verktyg och kunde inte utöva tillräckligt tyck mot glaset. Skaftet hade ingen bra ergonomi. Resultatet blev därefter. Ett nytt försök gick lite bättre. Man kan dock förstå att Kerstin behärskade konsten att skära när man tittar på alla bitarna som hon skurit ut och som ska bli diverse konstverk.

 

Mitt i alla blommorna smälter hon ofta in en pärla. Inte pärlor som man trär till ett halsband som jag trodde när hon nämnde ordet pärla. Jag undrade då hur hon får in hål i den lilla kulan. Men det är bara en homogen kula och är man glaskonstnär kan man få dom så här små och klotrunda när man smälter glas. I en mängd olika färger för framtida behov

 

(klicka gärna på bilderna för att få dom större)