Solen gassar, luften står stilla. Allt är stilla. Inget ljud
i naturen, inget hörs av mänsklig aktivitet. Inte ens ett flygplan som ska till
eller från Bromma. Det är bara jag under en blå himmel i den stora tystnaden.
Det hörs inte ens ett kort krax från kråkparet som sysslar med sitt utmed
diket.
På något sätt känns det så in i vassen stort. Att andas
frisk luft, att se allt det frodiga, att känna denna frihet. I all denna tysta
enslighet känner man sig som en kung över ett rike.
Efter denna lyriska utflykt är jag en halv timme senare
tillbaka i civilisationen. Bilar som rusar fram
på motorleden, en trimmad moppe som smattrar på cykelvägen, en
motorgräsklippare som bullrar och förpestar luften. Likaså jetplanet som skall
ner för landning. Några som pratar på parkeringen och skratt som hörs från en
altan där det det kanske pågår en
grillfest. Så fort kan man kliva från den ena världen till den andra. Båda
behövs och man kan trivas in i vassen bra i bägge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar