Ett av barnbarnen kom förbi. Slängde sparkcykeln på
gräsmattan och förklarade med bestämd röst "morfar, vi ska till skogen och
plocka blåbär". Så det var bara att ta fram två små plasthinkar och trava
iväg i sommarvärmen. Stanna upp här och var och ta några bilder.
Vi pratade lite djur och natur under tiden och han sög i sig
kunskap som en svamp. Väl inne i skogen hittade vi inga blåbär som var värda
att böja sig för. Små och förkrympta. Vi tittade även på kantarellställena som
vi vittjade förra veckan där vi medvetet hade lämnat kvar några små. Ingen
fanns dock kvar. Alla hade torkat bort. Jag tröstade honom att vi skulle plocka
vinbär i stället när vi kom hem.
När vi sneddade över en äng noterade jag att en del tistlar
hade gulvita toppar.
Jag hade sett liknande vid en tidigare promenad även på
andra ställen. Tistlarna var inte döda eller uttorkade. Jag kunde inte förklara
fenomenet för barnbarnet utan drog till
med en gissning om väderlek eller att dom hade angripits av någon parasit.
Sedan följde en lång utredning om vad parasiter är. I vilket fall lyste dom här
gulvita tistlarna dekorativt i gräset.
Det hade varit en svettig vandring i solen som nu gassade
med 38 grader från en klarblå himmel. Da var det dags med lite iskylda förfriskningar
när vi väl var hemma igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar