digimages

lantligt

 

Även utan klocka - har varit kocklös de senaste 15 åren - kände jag på mig att det var sena eftermiddag och att jag kanske borde anträda hemfärden. Jag lämnade bondgården och  slog in på led nr 29

 

Trots att jag cyklat på vägen tidigare idag kändes den annorlunda. Allt var liksom spegelvänt nu och ljuset var inte lika bländande. Närmare civilisationen kom jag till en hage med betande kor. Highland cattle. Självaste "Ferdinand" satt på en kulle utan korkek och tittade slött från inunder luggen på mig.

 

Jag hade stannat eftersom en kvinna stod vid stängslet och höll på att fotografera. Då ville jag inte heller vara sämre och plockade upp min lilla pocketkamera. Kände mig som en sparv i tranedansen med den lilla digitalkameran jämfört med kvinnas profskamera. Medan vi tog några bilder såg jag i ögonvrån en flock fåglar som flög i en båge ovanför oss och vände tillbaka till ängen där dom slog sig ner bland andra kor. Jag hann aldrig få upp kameran i luften utan fick nöja mig med en zoom in gässen på långt håll.

 

Jag försökte  få igång lite fotosnack med kvinnan men hon var inte speciellt intresserad att prata med någon som hade kommit med en enkel digitalkamera. Därför tog jag ingen bild på henne heller utan koncentrerade mig på den lilla kalven i stället som höll på att hasa ner i det nästan uttorkade och leriga diket.

 

Där hittade jag dock något helt annat. En tofsvipa som höll på att leta något ätbart framför en kossa. Det fanns två fåglar som jag hade all möda att zooma in eftersom deras fjäderdräkt smälte ihop med den grå leran.

 

Jag cyklade ifatt kvinnan som hade gått iväg men hon var fortfarande lika ointresserad att  nu prata tofsvipor i stället för kossor, varför jag hoppade upp på cykeln igen när det bar nerför. Och hem på trötta ben.

Den här turen gav mig stoff och bilder för inlägg i över en vecka och det känns som om jag haft en lillsemester.