fredag 7 december 2012

Träskor


Mitt första par träskor fick jag 1952 av en trädgårdsmästare där jag jobbade en sommar. Det var högst ovanligt med träskor på den tiden. Sedan dess går jag alltid i träskor hemma på tomten eller kortare sträckor ute. Någon gång fick jag ett par, en annan gång köpte jag ett par på en marknad i en småstad och några gånger i affär. Det flitiga användandet gjorde att  jag slet ner både sula och träet ganska fort och när dom hade fått alltför kraftig slagsida, var  det dags att byta.
I grannorten hade jag på ett av mina strövtåg upptäckt en träskomakare där jag köpte ett par. Visserligen något dyrare än i ett varuhus eller stormarknad, men det var det värt. Dom höll i över 10 år. På tidigare skor hade ovanlädret alltid lossnat. Men Johansson, så hette träskomakaren, visade mig då dom klammer som ska hålla fast lädret. Det var rejäla doningar! Inte precis små  klammer från en  häftapparat på kontoret. Och träslaget var ask. Dom som jag använder nu är 4 år gamla och sulan är knappt sliten. Längst ut på klacken finns ca 1½ mm kvar innan man sliter på träet. Och det kan man ju slita på flera år till.

På vårt bibliotek finns en liten utställning över verksamheter som funnits på orten vilket jag bloggat om vid olika tillfällen. Vid mitt senaste besök där, såg jag att man utökat montrarna och då upptäckte jag även en med olika sorters träskor från just  hantverkaren i Barkaby.

På sommaren går jag alltid barfota i mina träskor så att tårna kan nypa fast bättre. Dom är som ett par rejäla arbetsskor. Jag har t.o.m. gått i svampskogen med dom. Trots den flitiga användningen har etiketten på hälen inte nötts mycket. Låt vara att plast och klister kan göras väldigt hållbart numera, så säger det ändå något om att man månar om kvalitet,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar