Den fick jag av mitt yngsta barnbarn denna jul. Inget som var köpt i en affär eller som någon vuxen tyckt att han skulle kunna handla för sina fickpengar. Ingen choklad som han vet att jag gillar. Inte heller ett par strumpor som brukar vara tradition. Nej, något mycket finare. Något som nästan tillhör det förgångna – en julklapp som man gjort själv. Det är inte så mycket som en liten knatte på 6 år kan tillverka när man inte har gått i träslöjden utan bara just har börjat skolan. Men det han redan kan före alla andra, är att räkna och skriva. Räkna till 1000, addera tresiffriga tal eller subtrahera tvåsiffriga. Lärt sig hela alfabetet och plita ner bokstäverna så att de blir läsbara. Med dom kunskaperna kan man skriva en bok. Skriva en saga som man kan ge morfar i julklapp.
Det dög inte med att skriva ner något på ett enkelt papper rätt upp och ner utan sagan om en pingvin skulle vara i bokform. Ett ark eller två som vikits ihop till små sidor.
Alla sidorna satt ihop utan klister eller häftklammer. Som origami i den högre klassen. Här och var hade han lagt in små teckningar som skulle illustrera innehållet i sagan. Jag såg att han hade lagt ner mycken möda och han berättade även för mig att han jobbat länge med detta..Det var så rörande att se hans krumelurer till bokstäver, hur ett ord som inte fick plats på raden fortsatte på nästa och hur en snowracer blev till en snureser eller ibland snuresör. Eller andra ord som helt logiskt skrevs som de uttalas. Tänk vad barn är praktiska.
Från sagans värld gled texten snabbt över till hans egen, mer realistiska värld i skolan och vardagen. En öm liten julklapp som ville berätta vad som rör sig i hans huvud, som ville visa vad han kunde åstadkomma och att han tycker om sin morfar. Så därför lämnar jag denna lilla saga åt eftervärlden här ifall originalet kommer bort. (Höll på att göra det p.g. av strul med Picasa)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar