Märkligaste julklappen någonsin

Egentligen gillar jag inte denna julklappshysteri som existerar i dagens samhälle med all överkonsumtion. Men här kommer ett tredje inlägg som handlar just om en julklapp, fast annorlunda.

Vi kan kalla honom för Rolf Rosander. En medelålders man som bor i en liten stad norr om Dalälven. Han är ledsen för att ha haft sönder en dyrgrip. Nu ville han reparera skadan och hittade en tänkbar lösning på sitt problem i en blog här. Full av förhoppning skickade han iväg ett mejl till digimages när han väl hade hittat en mejladress  i dennes blog.

” Jag skriver till dig för att jag råkade ut för en liten olyckshändelse häromdagen.

När jag var hos min mor råkade av misstag ha sönder hennes favorit prydnadssak.

Efter hela hennes arbetsliv på sjukhus betydde en gammal fin spruta väldigt mycket, och den hade jag sönder.

Det känns så ledsamt, och jag har ägnat flera dagar åt att försöka finna en lika dan, men det enda jag funnit är en bild på din hemsida.

Jag skriver därför till dig med frågan, vill du sälja den till mig så jag får återlämna den till min mor? Eller har du något tipps om vart jag kan finna en likvärdig?

Det var en 20ml storlek, utan nål”

När Rolf Rosander hade kastat ut denna metkrok, dröjde det inte många timmar förrän han fick detta svar:

”Okända mejl brukar åka ner i papperskorgen direkt. Olästa. Speciellt dom utan rubrik. Du hade tur att jag var lite nyfiken och läste därför ditt mejl.

Sprutan (20 cc utan kanyl) du såg i min blog finns kvar och visst kan du få köpa den om du eller någon annan kan plocka upp den mot kontant betalning. Jag har ingen prisuppfattning så du får nämna ett pris. Jag vet bara att den här injektionssprutan är en s.k. helmetallspruta som kanske inte ens tillverkas längre. Numera  finns ju bara engångssprutor och lite helglassprutor. Sprutan tillverkades av firman Socorex i Schweiz och såldes i Sverige av KIFA AB där jag jobbade som inköpare. Märkligt att mitt gamla förflutna skulle dyka upp så här genom ett blogginlägg.

Hälsningar”

Så utväxlades ytterligare ett antal mejl  där man kom överens om priset och hur den skulle nå bestämmelseorten. Jag (digimages) ville helst slippa skicka den på posten varpå  Rolf  föreslog att Ellen, en yngre syster till hans fru  och som bodde i grannkommunen kunde plocka upp sprutorna. Jo, jag hade hittat ytterligare en som han kunde få för halva priset eftersom jag inte ville sko mig på för mig värdelösa saker. Injektionssprutorna som egentligen skulle ha skrotats på jobbet, tog jag hand om. Kunde kanske vara bra att ha. Men jag hittade aldrig någon användning för dom varför dom legat  undangömda i ett skåp i redskapsboden över  25 år. Jag stämde träff med Ellen och efter ett litet missförstånd träffades vi till slut på en bensinmack. Inför transaktionen kände jag mig som en knarklangare som skulle sälja hårdvaran istället för själva drogen. Jag har aldrig sålt något till någon främmande människa och speciellt inte på detta sättet. Inte att undra på att man tänkte på knark med 2 stora sprutor i fickorna.

 Det blev i stället en annorlunda julklapp som på kringelvägar  förhoppningsvist nått en glad mottagare så att hon kunde återställa sin lilla samling av sjukvårdsprodukter.