Jag är ingen trädgårdsmästare eller utbildad agronom.
Däremot är jag uppvuxen med en trädgård, har haft en kolonilott i decennier och
numera en liten plätt grönsaksland på en liten villatomt. Den har mest bestått
av styv lera men bättrats på genom åren med egen kompost och grävning. Första
gången jag sådde rädisor blev en besvikelse. De blev små och hårda. Efter några
år av misslyckanden kom jag på att blanda torv i jorden. Bara i den raden som
skulle sås i. En dm djup ränna som blandades med jord, besåddes och täcktes med jord över fröna. Det tar en vecka
för dom att gro och sticka hjätbladen ovan jord. Fröna är svarta och svåra att
se när man strött ut dom varför det är oundvikligt att de kommer att stå för
tätt. Så fort nästa generation blad har bildats måste jag gallra dom så att
varje planta får plats att bilda en rotknöl. Tack vare den mjuka torvmullen kan
plantan bilda stora knölar. Torven är dock näringsfattig varför rädisans enda
rot söker sig neråt. Kort sagd: mullig jord ger mulliga rädisor J
I år lyckades rädisorna speciellt bra och blev till och med
större än de man kan köpa på ICA. Nackdelen blev dock att de flesta blev klara
samtidigt och man kunde inte äta upp alla på en gång. Därför gav jag bort 4
stora knippen de första skördeomgångarna. Varje gång man rycker en rädisa ger
den plats åt den mindre grannen som då får chansen att också bli stor.
Det går väldigt fort
med rädisor från sådd till skörd. På 2-3 veckor är allt över. Därför kan man så
dom igen innan odlingssäsongen är över och när man fått ny plats i
grönsakslandet.
Jag har tidigare skrivit om att själv driva upp plantor i
stället för att köpa dyra fröpåsar eller färdiga plantor. Detta har jag lyckats
med både honungsmelon och i år med tomater. Vanliga tomater som köpts i affär.
Fröna hade jag torkat på hushållspapper i höstas och alla grodde nu på våren
inomhus. Ett par tomatplantor satte jag under en glaskupa för att se om det
blev skillnad.
Dom fick sin egen lilla biosfär med eget klimat. Sol och
värme som stängdes in. Vatten som dunstade och steg upp mot
"himmelskupolen" där
vattenångan (molnen) kondenserade och till slut föll ner som droppar.
Samma förhållanden som jag senare fick i drivbänken innan plantorna sattes ut
på friland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar