lördagsgodis

Den 9:e december hörde jag en märklig historia på TV-nyheterna. Om en biodlare som hade fått grön honung i sina kupor. Så klart att detta var nyhetsstoff. Honung ska ju vara gyllenbrun och inte grön. Historien var dock märkligare än så. Det gröna kom från sega grodor!

 

Man hade lagt ut gröna grodor i skogen som åtel för vildsvinen. Dom ratade dock godiset. I stället var det bina som ivrigt slickade i sig allt det söta som de nu fick alldeles gratis. Väl hemma igen, omvandlade dom grodorna till honung och det gröna färgämnet följde med automatiskt. Vi kallar det för det naturliga kretsloppet.

Jag har lite svårare för att smälta denna historia. Så här i efterhand låter det hela som ett aprilskämt i december i mina öron. Vem kommer  till att börja med på idén att lägga ut gröna, sega grodor åt vildsvin i skogen? Och kan bina verkligen slicka i sig det söta ur godiset? Möjligen om det varit blött. Men kan de då omvandla denna sockerlösning till honung? Det går väl bara att göra från pollen.

När jag senare samma dag tittade på programmet "studie natur" fick jag höras om hur en vit  blomma suger upp vatten som man blandat ut med blå karamellfärg. Färgen hann på den korta tiden stiga upp i stjälken och skulle senare även ha färgat dom vita blombladen. Man tog dock inte tillfället i akt att höja ett varningens finger för alla kemikalier som vi sprider ut och som ingår i det naturliga kretsloppet. Men experimentet förmedlade ändå ett tydligt budskap.

Nästa år, när prästkragarna åter blommar, ska jag upprepa experimentet och kanske presentera en bild på en vit blomma med blåa fläckar i blombladen.