den gamla tippen

Här och var i våra förorter syns en del kullar. De har inte bildats av några geologiska krafter utan av människor. Förorter till Stockholm som blev till under 50- och 60-talen. Allt byggmaterial och schaktmassor fick man lov till att göra sig av med när man t.ex.  byggde Vällingby. Då reste sig i utkanten Johannelundstippen som nu är en hög skidbacke. Likaså blev det en stor kulle när man byggde Tensta och Rinkeby. Även när vår ort växte med alla dess villaområden, fraktades stora jordmassor till det som idag heter "Bruket". Kullen där är på vintern numera  en slalombacke med skidlift och snökanoner. Under en del kullar gömmer sig dock äkta soptippar. En av dom äldsta är Lövstatippen dit alla sopor från Stockholm hamnade. Om detta skrev i ett av mina första inläggen i Metrobloggen och kan läsas här.  Även  hos oss fanns en riktig soptipp ända in på 70-talet. Gemensamt för alla dessa tippar är att de numera är övertäckta och bevuxna med gräs eller träd. Senare generationer kan inte ana sig till att det döljer sig stora sopberg under högarna. Vem vet om inte arkeologer någon gång i framtiden kommer att gräva i dessa högar. Vår egen soptipp är också övertäckt och har ersatts av en sopsorteringsstation intill.

 

 Det är bara större jordmassor som fortfarande fraktas dit. På den här bilden kan man ana hur högt tippen hunnit bli när bara grantopparna sticker upp från skogen nedanför.

 

 

 

Skogen ligger dock i farozonen för en stor tsunami av svart jord håller på att välla fram och hotar begrava träden. För några år sedan, när det inte tippats något där på länge, hade naturen fått ha sin gång och allahanda växter trivdes där. Bland annat även flera ståtliga solrosor som jag tog bilder på. Klicka här. Från en av dom tog jag hem fröhuset och sådde  frön i trädgården året efter. Det blev inget. Försökte i år igen och fick upp 2 plantor som dock inte alls blev lika stora som på tippen. Tyvärr finns dom inte kvar där längre eftersom maskinerna har hyvlat av hela sluttningen.