att parkera cykeln

Ett ovanligt sätt att parkera sin cykel såg jag förra veckan när jag skulle handla i centrum. Nu tror jag inte  att det var ägaren som hade parkerat sin cykel på detta sättet utan att det snarare rörde sig om ett pojkstreck.

 

Förutom att hissa upp cykeln med ståltråd och surra fast den på lyktstolpen hade marodörerna dessutom försäkrat sig om att göra cykeln tillfälligt obrukbar ifall ägaren trots allt skulle få ner den. Innan den nådde högre höjder hade den nog parkerats på marknivå i ett vanligt cykelställ intill.

 

Så här ser dom flesta cykelställen ut även om man kan hitta nya varianter här och var. Däremot hittar man nog inte längre någon offentlig cykelparkering med skyddande tak. När jag behövde åka tåg för att komma till jobbet, cyklade jag alltid ner till stationen. Det var på 50-talet långt före pendeltågens tid. Då parkerade man cykeln också på höjden. Hittade inte någon bild på denna typ av cykelställ men väl en principskiss. Då var det ett välvd tak av korrugerad plåt som täckte cykelraderna som fanns på båda sidor - d.v.s  cyklarna stod mot varandra

 

Numera kostar man sällan på några lyxiga cykelställ med tak. Regnar det, så får väl sadeln bli blöt. För att slippa sätta sig på en blöt sadel är därför många cyklister förutseende och har täckt sadeln med en plastpåse. Som här vid våran busshållplats

 

Här finns ingen cykelparkering med tak. Inte ens den enklaste klykan. Några träd bakom busskuren får duga. Trots att det är tätt mellan busshållplatserna och dom flesta ligger på gångavstånd, är det alltid några cyklar parkerade kring  dom. På den här bilden ser det ut som om cyklisten glömt att släcka baklyset. Det berodde dock på blixten som utlöstes när jag tog bilden en mörk och kulen höstkväll som fick reflexerna att lysa upp.