Kulturetablissemanget

Vilket härligt långt ord men betydligt sämre klang. Några dagar före festen i Jakobsberg var jag inne på biblioteket. Inte för att bättra på lånestatistiken, som minskar i många bibliotek,  utan för att se vad som skulle ställas ut i konsthallen nu efter semestern. Den var dock stängd med fördragna gardiner. Man höll på att hänga bilderna. En fotoutställning fick jag veta av personalen. Personal som inte har med utställningen och kulturen att göra och därför inte visste närmare.

Så när jag ändå strosade runt under Järfällafestivalen, passade jag på att slinka in på biblioteket för att insupa lite kultur och såg emot en spännande fotokollektion. Hamnade mitt i vernissagen med ovanligt mycket folk i hallen där alla stod med sina champagneglas i handen och samtalade. För några fotografier var inte värt att titta på. Några små svartvita som man fick närma sig till en halv meter för att se vad de kunde föreställa. Det var dock bara något murrigt grått och jag fick intet grepp om bilderna. Som kontrast hängde det däremot 3 stora färgfoton på långväggen.

 

När de små bilderna var nonfigurativa var de stora figurativa i ordets rätta bemärkelse. Men hur tänkte fotografen? Varför detta motivval? Vad säger dessa mekaniska leksaker från olika gallerior den konstintresserade? Fanns det något budskap? En lycklig barndom, teknikens underverk, en hyllning till gallerior, frosseri i bjärta färger? I vilket fall inget som för tanken till fotokonst. En snygg komposition, en finstämd bild. Något som engagerar. Jag kom istället att tänka på ballongen som jag skrev om igår - kitsch.

Ännu mer förvånad blev jag när jag råkade titta på ett ark som låg på bordet vid utgången. En prislista! Menar man på allvar att sälja dessa bilder? Och vilka priser se´n!

 

Även om färgförstoringarna kostar en slant, kan man ju undra vem som skulle vilja sätta upp den gungande elefanten i sitt vardagsrum. Kanske inte ens i barnkammaren. Men det är fotografens bekymmer. Värre är det för de kulturansvariga att motivera  att upplåta en utställningshall för dylika bilder. Jag har regelbundet besökt och även bloggat om fotoutställningarna i denna konsthall men aldrig blivit så besviken som denna gång.