hoppar hit och dit

Det som bäst passar in på rubriken är förståss en gräshoppa. När jag kom ut på den oslagna ängen där det nu bara fanns dungar med knähöga nässlor, skuttade dom fram och tillbaka framför mina fötter. Jag följde dom med blicken för att se vart dom hamnade för att sedan kunna ta en bild på någon. Dom flesta hoppade in bland nässlorna som om dom visste att jag ogärna ville gå in där. Kom jag för nära, tog den ett jätteskutt och flög iväg. Egentligen hoppar dom inte alls utan de flyger med sina vingar. Och långt är det. Skulle vi också ha vingar - utan att vara änglar - skulle vi kunna sätta nytt världsrekord i längdhopp med hela 180 meter. Någon hamnade dock framför mina fötter och jag  fick knäa för att ta en bild på den. Där var det dock lite skuggigt och insekten skymdes av några grässtrån. Dessutom var det en obekväm arbetsställning.

 

Jag hade fått tag på ett orädd exemplar som dessutom gick lätt att dressera. Den fick krypa upp på min hand och därefter kunde jag resa mig och ta en bild i lugn och ro i solskenet utan störande grässtrån.

 

Nu är det kanske någon som invänder: man ska ta bilder  på djur i dess naturliga miljö. Gäller nog i regel. Men jag ville bara visa lite fingerfärdighet här.