först till kvarn

Eller rättare sagd kvarnen först! Det första jag skulle göra idag var att börja ta hand om allt ris från träden som jag klippte i höstas. Stora högar hade legat över gräsmattan hela vintern och nu när snön smält undan var det dags att riva fram kompostkvarnen.

 

Det är 3 högar som skulle tas om hand. En för varje träd. De rakaste bitarna var från forsytian eftersom det var mest skott jag hade gallrat bort. Jag hämtade såg, yxa och och elsladd. Slog på kompostkvarnen. Det hördes ett kort metalliskt klick och därefter ett kort brummande. Se´n blev det tyst. För att inte säga dödstyst. Kvarnen var död. Eller så hade den inte vaknat än ur sin vinterdvala. Jag lossade på två vred för att fälla upp toppen och kika efter om det möjligen hade fastnat någon gren från förra gången. Det var dock bara lite beläggning på rotorbladen som jag skrapade bort med en huggmejsel. Detta hjälpte dock inte. Kvarnen förblev tyst. Aha! Proppen, var nästa tanke. Och visst hade proppen gått. Nytt försök men med samma resultat. Numera blir jag sällan tvärilsk, annars hade jag sparkat till eländet. Nu tippade jag bara apparaten och la den på marken för att ruska om den. Inte det heller av ilska utan för att skaka loss eventuella flisrester. Innan jag rullade tillbaka den stendöda kvarnen till förrådet, bytte jag propp en tredje gång och vred på strömbrytaren som jag trodde en sista gång. Då plötsligt vaknade den och snurrade behagligt som förr i tiden.

Det mest irriterande här i livet är alla dessa gånger när saker och ting plötsligt fungerar igen utan att man vet varför. Vad det var för fel och vad man gjorde för att få det att fungera igen. En liten dask har faktiskt hjälpt ibland. Maskinaga är faktiskt inte förbjuden än.

Nu var det bara att mala sönder  kvistar för brinnande livet. När jag hade tagit allt från den vänstra högen (ovan i bilden) hade jag fyllt en hel skottkärra med spån och fibrer.

 

De flesta villaägare kör sitt trädgårdsavfall med eller utan släpvagn till återvinningscentralen där det komposteras i industriell skala. Själv vill jag låta naturen ta hand om avfallet och ta hand om komposten själv. Ett mödosamt  och tidsödande jobb när man tänker tillbaka till barndomens trädgårdsstädningar på hösten eller våren. Då lades allt det brännbara trädgårdsavfallet på en hög och eldades upp. När man slängde grenar på den värmande brasan och röken stack i näsan. Även röklukten från stubbåkrarna som man brände av på hösten var ett välkommet inslag. Askan gav ny näring till både åker eller trädgård. Numer kan jag bara återuppleva denna känsla varje valborgsmässoafton.

 

PS. Det här inlägget skulle ha kommit igår men något kom emellan. En och annan läsare kanske blev förvånad men min egen ambition, att skriva varje dag, fick sig en knäck. Det är första gången på över 4 år som jag missat en dag.(undantag datakrångel som jag inte rådde över)