Det har länge känts bestickande att skriva om bestick.
Föremål som vi dagligen använder alltsedan barndomen och har gjort så i
generationer. Knivar, gafflar och skedar av alla de slag letar sig in i ett
hushåll. Några är köpta, andra har man fått i present. Rätt många har man tagit
hand om efter avlidna släktingar eftersom man själv använt dom vid någon
familjemiddag. Så´nt kastar man bara inte i första taget. Därför ser det ut
i besticklådorna som det gör kanske hos
många andra också. En salig blandning av olika fabrikat, design och funktion.
Trots att varje sort fyller sitt ändamål favoriserar man
ändå en viss sorts kniv, gaffel eller sked när man ska äta eller tillaga maten.
De hänger med i många år eftersom de inte slits utan fyller trots allt sin
funktion. Mer eller mindre bra ska sägas. Därför försvinner ett eller annat
bestick med tiden. För något år sedan konstaterade jag att vi hade för få
gafflar. Rätt som det var fanns ingen i besticklådan utan alla var i diskmaskinen.
Denna olägenhet kom jag på när jag var hos Myrorna en gång och såg alla dessa
bestick sorterade i olika krukor.
Då letade jag rätt på några gafflar med svarta skaft. Sådana
vi hade hemma och som favoriserades av min hustru. De kostade bara en
spottstyver. Lika billiga var dom även i fortsättningen när jag en annan gång
såg olika bestick i några korgar. Då hade man sorterat upp dom efter märke.
Förmodligen finns det behov av att vilja komplettera ett visst märke som man
redan har hemma.
Och köpa 4 st för 15:- gör ju inte något större ingrepp i
hushållskassan. Speciellt inte om de används dagligen de närmaste 30 åren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar