Arkitektur

Om jag nu någon gång har haft synpunkter på bebyggelse och dess arkitektur, så har väl miljonprogrammets betongklossar varit föremål för kritik. Statarlängor på höjden tyckte jag. Då ett nödvändigt ont för att på ett rationellt sätt bygga bort bostadsbristen. Ungefär lika rationellt som ett dagbrott där fulheten blir kvar till sist. Här och var ser man dock undantag där fastigheter fått ett annat utseende och annan beklädnad. Myndigheters boningar eller finansvärldens praktbyggen i glas och marmor ska få sticka ut.

Även småhus ska inte längre behöva vara en fyrkantig låda med ett sadeltak i tegel. På senare tid har det dykt upp andra former som är mera oregelbundna eller inte längre liknar traditionella enfamiljhus. Några sådana såg jag senast i ett nytt bostadsområde som håller på att exploateras.

Annorlunda. Kanske ett rationellt sätt att bygga men för den skull inte nödvändigtvist billigare. Skönhetshårdet har väl inte haft några negativa synpunkter annars skulle husen inte stå där nu.

Här en mindre variant i samma stil. Invändigt kan man nog skapa en trivsam miljö i två plan och med stora panoramafönster. Men varför denna dystra framtoning utvändigt? När det blir dags att måla om husen får det nog ett annat utseende.

 

Ett annat hus från en tidigare bebyggelse i samma område fick mig att stanna upp. Ett hus på styltor, tänkte jag. Visserligen bara verandan, men visst ser det klent och bräckligt ut. Men troligen kommer det hela att kläs in och ge stadga åt balkongen.

Som kontrast en annan bebyggelse som inte är lika modern och ändamålsenlig men ändå har sin egen charm. (hus i Bern) Och visst strosar man gärna i gamla kvarter och stadskärnor från medeltiden.