vattnets väg II

Vårvärmen liksom gnager på isen både  nerifrån som på ovansidan. Den blir alldeles porös och skör.

 

 Det som redan hunnit bli till vatten, samlas uppe på den kvarvarande isen

 

Dammen har ett avlopp på andra sidan där vattnet kan rinna ner i ett dike.

 

Fallhöjden från dammluckan är kanske bara  en halv meter men det hörs ändå ett muntert porlande när man närmar sig.

Detta vassfylda dike fortsätter ett bra tag rakt fram för att sedan slingra sig genom landskapet och förena sig med andra vattenfyllda diken. Jag har följt  denna å som rinner genom 3 kommuner med en videokamera för många år sedan. Det bev min första "långfilm" där jag gjorde flera strandhugg utmed dess lopp. Till slut mynnar den i Bällstaviken i Traneberg efter att ha passerat Solvalla och Marabou´s gamla chokladfabrik. Skulle vara kul att göra om denna film med bättre utrustning. Ursäkta min lilla nostalgitrip.

vattnets väg I

 

När det lyser blått av  blåsippor  i solbelysta ekbackar, ligger snön fortfarande kvar i andra backar där skugga råder. Men  snön försvinner trots allt och de gamla upptrampade stigarna kommer åter fram

Snötäcket krymper och vattenpölarna växer.

 

 

Förvandlingen sker i det tysta och nästan obemärkt. Men tittar man noga så kan man se hur smältvattnet letar sig genom den kvarvarande isen och rinner till små  pölar och större vattensamlingar

 

 

rester av snö

En bit ifrån allfartsvägen fanns bitar av plogvallen kvar i solskenet. Där var snön vit som snö ska vara. Den förde dock en tynande tillvaro. Trots kalla nätter slickade solen i sig en bit snö på dagarna. Snöklumparna krymte för var dag och antog fantasieggande former. Här några bilder där ni kan testa er egen fantasi

 

 

Det smälter mera

Det är inte bara i trädgården och  på den soliga altanen som snön börjar smälta. Även utmed vägarna minskar snömängderna. Speciellt uppenbart är det utmed vägarna där solen gröper ur snövallarna. När det fryser på på nätterna, bildas det istappar som hänger ner som i en droppstensgrotta.

Samma snösmältningsfenomen upptäckte Bert-Ola med sin Pentax som ni kan se i länken på denna blog. Riksväg 290 hade andra föroreningar i snön än min lilla cykelväg utanför hemmet varför det blev olika färger.

Asfalten som suger åt sig solvärmen hjälper till att påskynda snösmältningen

 

Den här bilden liknar nästan ett landskap. Om jag får den rätta inspirationen, ska jag befolka detta landskap någon gång.

Däremot har jag hunnit "befolka" den översta bilden med varken en grottmänniska eller en eskimö utan en modernare skönhet.

 

 

I upplösningstillstånd

Vik hädan! röt jag till snön intill husväggen. Befallningen hade inte omedelbar effekt utan snön drog sig undan i sin egen takt. Nu fanns det bara lite kvar uppe på drivbänken och solen kunden få värma den nya kompostjorden som jag lagt dit i höstas.

Även  ½ meter från husväggen har det blivit barmark och under hasseln såg jag ett par snödroppar som stack upp där det också hade blivit barmark. Men annars finns det fortfarande kvar en hel del snö som bara dagsmejan rår på. Nätterna är ovanligt kalla varför det går sakta med snösmältningen. Den ger dock en del fotomotiv som jag inte observerat tidigare. Is och snö varierar hela tiden under vinterperioden och ger  ständigt nya motiv