tre på takåsen

För att få dagens bild lyckades jag dubbelt upp. Till att börja med lyckades jag att ta tre bilder efter varandra på våra skygga skator. Förra gången räckte det med att jag visade mig i fönstret för att skrämma bort fåglarna. (livs levande fågelskrämma J ) Det blev bara en halvdan bild i bloggen förra gången. När jag diskade, såg jag flera skator som hade samlats på grannens takås och jag hämtade fort kameran. Jag tog bild på en skata utan att den eller dom andra flög iväg. Dom kände sig trygga högt däroppe eller så var dom trygga i varandras sällskap. Det blev hela 3 bilder i kort följd på varandra innan en lättade från taket och dom andra följde efter. Bilderna hade tagits från samma ställe, d.v.s  med ena handen som stöd mot fönsterkarmen.  Därför kom  takåsen att ligga plant i alla bilderna och därmed även skatorna i samma höjd. Detta gav mig idén att kanske lägga ihop bilderna. Vilket jag gjort någon gång tidigare med viss möda. Nu lyckades jag att klippa ihop bilderna med en gång trots att det var flera år sedan jag gick igenom denna procedur. Detta kan bero på att man tillägnat sig en del datatänkande genom åren?  På grund av färgskiftningarna på himlen syns visserligen klippen, men jag fick i alla fall alla skatorna på en linje. Nästa gång har jag kanske en mindre känslig bakgrund så att bilderna smälter bättre in i varandra

 

 

Smulor, överhängande fara och armhävningar

Jag gillar skator. Vackra att se på med en glänsande blå fjäder mitt i det svarta och vita. Nyfikna och företagsamma vilket  gjort dom till kloka och anpassningsbara fåglar. Eftersom de även är väldigt skygga, passar jag alltid på att ta bilder på dom när jag  än får dom på kornet. Med hjälp av lite mat trodde jag  kunna  komma dom lite närmare inpå livet.

 

Smulor från den rike mannens bord hamnar ibland på  ett annat bord – fågelmatbordet. Ett litet  hemsnickrat hus av genar som genom åren nästan har vittrat sönder. Här lägger jag diverse matrester som  t. ex. fet fläsksvål från kanten på fläskkotletten som frugan ratar. Eller som här  hårda kakbitar med rivna nötter på.

 

Skatorna avpatrullerar området regelbundet och det tog inte mer än 5 minuter så hade dom upptäckt den serverade maten. Skatan som gjorde upptäckten var dock solidarisk med andra skator och  basunerade ut till höger och vänster att nu fanns det mat. Alla kunde dock inte trängas kring det lilla huset med öppningar som egentligen var avsedda för småfåglarna. Nu skulle jag passa på att ta en bild när skatorna höll sig framme. Men så fort dom såg mig i köksfönstret, flög dom iväg och satte sig på takåsen mittemot.

Våra skator här hemma är väldigt skygga och  trots att dom ofta vistas på tomten, har jag sällan lyckats att få någon bild på dom. Framför ena gavelöppningen hängde en stor istapp ner från den lutande takrännan och blockerade öppningen till en del. I vilket fall upptäckte skatorna denna överhängande fara och försökte komma åt godsakerna från sidan. Där fick dom klänga sig fast på en bit  aspgren  och göra några armhävningar för att nå kaksmulorna. Jag smög flera gånger med kameran utmed fönsterkarmen tills jag till slut fick en skata på bild innan den upptäckte mig. Det tog lika lång tid för dom att äta upp allt som att ursprungligen upptäcka maten. Därefter fanns bara småsmulorna kvar som talgoxarna tog hand om när skatorna väl lämnat platsen.

En dag senare hade istappen vuxit ytterligare och täckte nu hela öppningen. Småfåglarna kunde fortfarande ta sig förbi den men nu fanns inte en smula kvar.