Nu fick vi äntligen lite regn. Inte blev det många droppar.
Behövde nog fler på allt det nysådda. En av dropparna hittade jag i alla fall i
ett blad av lupin.
Bilden togs i mulet väder men jag tror inte att solsken hade
hjälpt till att få vattendroppen att gnistra bättre. I närbild blir den
dessutom annorlunda än vad ögat uppfattar från högre håll eller ur en annan
vinkel.
Varför slösar man nu ord över något sådant banalt som en
regndroppe på ett blad samt tar en bild på den? Därför att den finns där!
Därför att den är vacker som en diamant. För att vissa blad är
vattenimpregnerade. För att vattnets ytspänning gör att det kan bildas ett
halvklot och bli till ett förstoringsglas. En mängd fysikaliska egenskaper som
dessutom skapar något vackert. För den som kan se och känna. Ungdomar som
bränner bilar och kastar sten på polis och brandmän saknar nog denna förmåga.(för att ge aktualitet åt inlägget)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar