att gå på restaurang

Dom som har råd kan kosta på sig att gå på restaurang för att slippa laga maten själv. Kanske även för att känna sig lite lyxig eller för att kunna koppla av i en annan miljö. Rentav för matens skull om man nu uppsöker en s.k. lyxkrog. Jag vet inte vad som utmärker en lyxkrog. Om det verkligen är själva maten eller bara för att det är ett inneställe. Kanske bara en ovanlig miljö (typ värdshus, herrgård, slott) eller för en viss typ av människor (rika, kändisar) varför epitetet lyxkrog kanske inte alltid är matens (kockens) förtjänst.

Det finns vanliga restauranger och lunchrestauranger. Skillnaden är bara klockslaget man besöker den ena sorten eller den andra samt priset på menyerna. Vill man gå på restaurang får det ske på kvällen även om samme ägare serverat mat bara några timmar tidigare till ett betydligt lägre pris. En kostnadsmedveten krögare köper in råvarorna för bägge serveringstillfällen. Skillnaden är hur man kombinerar  dom, mängden och uppläggningen.

Nu senast fick jag min beställda lax serverad på en långsmal tallrik. En sådan som vi har hemma som uppläggningsfat. Större än en normal tallrik. Detta fat måste förståss  fyllas så att hela anrättningen inte ser alltför andefattig ut. Stjärnkockarna på TV fyller därför gärna ut alla tomrummen med en skvätt sås eller artistiska  stänk som från penseln av en konstnär. Jag fick dock béarnaisesås  i en skål vid sidan om till min laxbit och inga artistiska stänk. För att laxen inte skulle känna sig alltför ensam på tallriken radade man upp en del annat runtom. En stekt tomat, en bit majskolv med tvärgående brännmärken och en halv citron med någon  grön kvist på. Samma rostade bit av en  majskolv återfanns även på andra gästers maträtter som inte var lax. Det gällde ju att ta till vara alla bitarna från en hel majskolv och då spelade det tydligen inte någon större roll om det passade ihop med maträtten. Vi hade ätit lax hemma för bara någon vecka sedan som var betydligt bättre i konsistensen och smakade godare tillsammans med våra stuvade nässlor. Inte ens en lyxkrog skulle komma på den idén trots att man kan ha frysta nässlor året om. Annars kan man ju även servera stekt lax på en bädd av späda spenatblad eller mangold.

Innan vårt sällskap på 8 personer hade hunnit beställa, kände jag mig sugen på en oxsvanssoppa som förrätt. Men något sådant fanns inte på menyn. Det vore världens enklaste sak att kunna servera en mängd olika soppor som förrätt. Tillsammans med en bit bröd. Jag lagar ofta soppa på spadet från kokta grönsaker (sparris, blomkål, nässlor tomater) eller från svamp. Dessutom finns allt i pulverform som kan bli en välsmakande soppa när som helst på kort tid. Men nu fick vi varken en skiva bröd eller någon soppa utan man slängde fram några korgar med  popcorn. Vilken gastronomisk upplevelse! Vilken aptitretare! Besvikelsen stannade dock inte vid detta. Efter en lång tids väntan - pinsamt långt - kom dock äntligen maten. Även till dom hungriga barnen. Ett av  dom hade också beställt en hamburgare men utan hamburgare. Detta krävde en utförlig förklaring för att serveringspersonalen skulle förstå. Hon fick fråga flera gånger om han verkligen ville ha bara bröd och pommes frites  utan salt och utan kött. Trots detta blev det ändå fel och fick rättas till. Även  en beställd riktig hamburgare fick reklameras. Den var stenhård och inte lika saftig som den man köper på Burger King eller MacDonalds. Efter allt detta strul var vi framme vid efterrätten där barnen beställde sina vaniljglassar i olika kombinationer. Servitrisen fick skriva ner en hel roman. Det blev åter en lång väntan och vi skojade om  att glassmaskinen troligen gått sönder eller att frysen pajat. När glassen slutligen kom hade den tinat så pass att den mer liknade en milkshake än en kall, fast glass. Det kändes pinsamt att åter behöva påtala ett nytt misstag. Inte ens när ungarna fått nya glassar blev det rätt. En var med grädde vilket hade valts bort i ett fall. Nu orkade vi inte längre att reklamera utan skrapade av grädden till en annan glassbägare. Hela restaurangbesöket drog ut på tre timmar! Det som skulle vara en trevlig födelsedagsfest blev bara en utdragen besvikelse för alla som deltog. Inga kulinariska höjdpunkter och knappast någon service att lovorda. Ändå hänger jag inte ut företaget. Ens för att varna andra eventuella gäster.

 

Epilog: Förr i tiden var jag ofta ute på restaurang med mina leverantörer och även privat här hemma och i utlandet. Allt som oftast fick man fantastiska smakupplevelser som etsade sig fast i minnet. Inte bara för att dom var exotiska utan för att en kock med känsla för mat hade lagat till rätten. Det behövde inte ens vara en restaurang utan man fick nästan lika god mat på ett vanligt lunchställe eller på ett ölsjapp på 50-talet där det serverades vanlig husmanskost. Då var det roligt att äta ute. Det smakade gott och man fick valuta för pengarna

                                      mat för en hel karl?