I helgen gick vi man ur huse för att städa upp i området
efter vintern. Jag ingick i arbetslaget som skulle sköta om lövkrattningen på
allmänningen. Den stora eken där fäller varje höst mängder med löv. De blir
dock inte kvar på gräsplätten utan
driver iväg med höststormarna och lägger sig i stora drivor i slänten nedanför
över våra rabatter samt driver utmed vägen för att sedan fastna i häcken. I
decennier har det varit ett mödosamt arbete att ta hand om alla dessa löv.
Ibland att plocka enskilda löv ur häcken. I år tog jag dock fram min
blåsapparat och blåste tillbaka en del löv dit dom ursprungligen hade fallit.
Resten sög jag upp så att dom finfördelades för att underlätta komposteringen.
Kompostlådorna var dock nästan redan fulla efter allt träflis från de
söndermalda trädgrenarna. (se tidigare inlägg)
Dessa två högar symboliserar vad jag blåst tillbaka
respektive vad som låg kvar i gräsmattan.
När det återstod minst ett par timmars jobb på själva
allmänningen, hade andra arbetslag blivit klara med sina respektive jobb och
samlades nu på den stora allmänningen för att ta en fika. Detta har bara hänt
en gång tidigare och då för minst 30 år sedan i mindre skala. Plötsligt
befolkades allmänningen med områdets alla städare vilket var en ovanlig syn.
När vi hade krattat rent tittade även vitsipporna fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar