Smältvattnet från bygget ovanför hade samlats i en liten skogsdunge och frusit till under natten. En del av vattnet hade sedan runnit bort eller inte fyllts på mera och kvar blev bara ett tunt istäcke. Is som inte längre låg på någon vattenyta. Is som blev alldeles vit som om någon tänt ett ljus inunder. Is som försökte klamra sig fast kring trädstammen. Där låg den som en krage kring stammen och jag förundrades över varför isen inte spruckit sönder. Is är ju skör och borde inte vara flexibel-
Bara en bit därifrån låg isen plant och bildade som alltid fantasieggande mönster. Här var isen dock blå. Jag tog bara denna bild för att inte upprepa tidigare inlägg och bildspel med likartade bilder. Scannade igenom några fotobloggar och upptäckte även där en del bildsviter med blå-is-bilder.
Ett helt annat mönster bildades dock i detta istäcke på en damm där någon kastat sten på isen. Som alla större, sammanhängande istäcken finns det spänningar i isen. Ibland kan man höra hur isen ”sjunger” när nyis bildats.Spänningar som fortplantar sig utmed isen. Spänningar som är inbyggda i isen och när stenen gick igenom, sprack isen utmed dessa försvagningar. Kanske inte en rätt beskrivning av ett fysikaliskt fenomen men det blev i alla fall som en blixt på klar is.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar