Solsken och blå himmel. 15 plusgrader utmed husväggen. Ner
med kameran i jackfickan och ut i vinterlandskapet. Skapet där man skapar
bilder s.a.s.
Det var många fler än jag som hade kommit på
idén att njuta av det fina vädret. Många som spänt skidorna under fötterna. I
långa banor gled dom förbi framför mitt fotopanorama.
Lite avundsjuk såg jag dessa motionärer passera framför mig.
Inte för att jag behövde träna inför Wasaloppet utan endast för att träna upp
mitt opererade knä nu när det ännu inte var tid för cykling. Det hade varit
roligt att testa denna alternativa möjlighet. Men jag hade inga skidor. Dom som
en gång fanns på vinden är inte kvar där längre. Ungarnas blev för små och mina
gamla lagg som man knöt med remmar över pjäxorna fanns inte heller kvar. Men
att kosta på hundratals kronor för ett par modernare skidor ville jag inte
heller när man inte ens visste om jag fortfarande kunde skida. Troligen inte
som förr. Men kan jag gå numera, så skulle det nog även gå att hasa i spåren
som vilken annan gammal pensionär. Jag får väl spana in ett par skidor på
loppis för några hundringar och satsa på nästa vinter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar