onsdag 6 februari 2013

Den årliga kontrollbesiktningen


inföll igår. Kallelsen kom redan förra året ; dock inte från den statliga bilbeskitningen utan från ett privat företag som tydligen tagit över stationen  där jag besiktigat bilen de senaste 10 åren. Jag är fortfarande lika impad  av själva registreringen vid ankomsten där man ska klicka in bilens registreringsnummer på en glasruta.  Sedan var det bara att vänta på sin tur och stirra stint en halvtimme på på ett antal numrerade portar. Jag hade kommit alldeles för tidigt och fick skylla mig själv
 
Till slut lyste mitt registreringsnummer upp på den röda skylten och jag fick åka in i port 4. Medan besiktningsmannen utförde sitt arbete gick jag runt i hallen. Kikade snabbt under bilen när den väl var upphissad för att konstatera att det inte fanns någon rost.
 
Kikade även in genom ett fönster till stationen bredvid
 
Kikade på en synprövningstavla som satt på ena långväggen och konstaterade att jag egentligen inte skulle få köra bil utan glasögon. Men det var bara en rad ovanför det som krävdes för det  finstilta. Så små bokstäver stöter  man sällan på i trafiken. Medan jag begrundade detta ropade besiktningsmannen på mig att vi skulle ta en liten åktur. Hela proceduren hade gått ovanligt fort. Flera av tidigare moment hade hoppats över. Nu bar det av mot bromstestet som skedde utanför i en liten kur.


Visaren snurrade runt, darrade till och bromsvärdena registrerades både fram och bak. Det märkliga var dock att det denna gång blev ombytta siffror för höger och vänster jämfört med förra års besiktning. Den gången  fick jag höra att jag borde åtgärda bromsarna vilket dock inte blev av. Kanske som tur var, för nu talade killen om för mig att bromsarna var väldigt bra! Hur pass stor tillit ska man ha till den årliga besiktningen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar