Gårdagens gnistrande skönhet varar dock inte i evighet. Under tiden jag gick omkring och fotograferade, sneglade solen över grantopparna. Om det är helt vindstilla, känner man faktiskt att solen redan börjar värma så här i slutet av januari. Trots flera minusgrader.
Frosten som lagt sig på och kring nyponen tycktes ha fått ett stadigt fäste. Men några av dom vackraste kristallerna förlorade sin skönhet i dom första solstrålarna och smälte bort.
Ännu skörare var det med rimfrosten på dessa spinkiga grenar. Om inte solen fick frosten att trilla av, räckte det med en liten vindpust för att hela härligheten skulle försvinna.
Den här växten var vackert dekorerad med kristaller och lyste så fint i ett stråk av solljus. Det var vackrare i verkligheten vilket fick mig att ta en bild på detta. Det är inte alltid bilden sedan motsvarar det man sett eller upplevt. Digitala ettor och nollor har inga känslor och skönhetsupplevelser. Däremot kan det ibland vara tvärtom att vi lägger in känslor i en bild och tolkar den som vacker fast vi inte sett detta i verkligheten tidigare lika starkt.
Jag var nästan hemma när jag såg bambun intill planket hos en granne. Där hade solen reflekterats från träplanket och redan smält frosten från flera av bladen närmast staketet. Dom blev dock inte gladare för det utan hängde ner lika ledsna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar