Som flera gånger tidigare har även den här rubriken hämtats från titeln på ett musikstycke. Dom finns bara i skallen trots att man inte går omkring och nynnar på dom. Denna gång en gammal låt från 1927 som sjungits av många artister från Frank Sinatra till Smashing Pumkins. Jag har nog hört en och annan jazzinspelning varför titeln dök upp i skallen när jag tittade på dagens bildskörd. Var nämligen ute på förmiddagen trots att det var 12 grader kallt. Men solen sken. Nysnön var kvar på grenarna som dessutom bättrats på med nattens rimfrost. Innan snön kom tog jag en bild på slånbär som växte alldeles intill busshållplatsen. Turtätheten är tydligen den att ingen hinner plocka dom.
Men i vinterkylan blev himlen lika blå. Sådär intensivt blått som man tidigare kallade färgen i gamla amerikanska filmer som gjorts i Kodacolor.
Automatiken i kameran tar nu fram denna mättade nyans. Vill man ha någon annan får man laborera i datan och ta fram andra skiftningar och därmed även andra effekter. (kameran ljuger inte, men datan J ?) Men nu känner jag för my blue heaven
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar