Jag tog mig tillbaka till bron över gamla Enköpingsvägen för
att fortsätta min cykeltur. Fick leda cykeln över bron eftersom det bara fanns
en smal,smal väg på ena sidan som jag inte tordes åka på. Mitt på bron rann det
vatten. Man vattnade vägen. Det sprutade från ett rör vid broräcket.
Troligen för att kyla bron och den underliggande mekanism så
att den inte skulle kärva när bron skulle svängas åt sidan. Väl över på andra
sidan kom jag in i Upplands Bro kommun. Precis på kommungränsen ligger
Almare-Stäket. Cyklade genom allén som ledde till Almare-Stäkets herrgård utan
att ta några bilder på den. Den liknade inte en traditionell herrgårdsbyggnad
och jag hade dessutom videofilmat den tidigare i samband med min serie om slott
och herrgårdar. Däremot tog jag kort på en runsten vid sidan om allén som jag
inte upptäckt vid tidigare besök. Kanske hade den flyttats dit senare.
Där kunde man läsa som på dom flesta runstenarna att någon
ristade sten åt någon annan. Vem denne andre var, kunde man dock inte
konstatera på kungliga vitterhetsakademin eftersom det bara fanns
begynnelsebokstaven kvar. Den övre halvan av runstenen saknades och därmed även
namnet. Men stenen var i ypperligt skick
med väl bevarad drakslinga och dess runor som om den var nyhuggen.
En bit därifrån låg
alla gamla gårdsbyggnader som hörde till säteriet. Flera häststallar, lador och
förrådsbyggnader.
Nu kände man att man var ute på landet. Här kunde man tjudra
hästar. Båtar förtöjer man men vad det heter när det gäller hästar vet jag
inte. En sådan stock har jag nog bara sett tidigare i några västernfilmer.
På andra sidan viken syns de nya husen vid Bolinder Strand
som jag lämnat bakom mig bara en timme innan. Intill räcket fanns ett spel som
ska dras runt av hästar. Oklart om det var för att pumpa upp vatten, tröska
eller bara motionera hästar. Nu stod dock allt stilla och ladusvalorna hade
slagit sig ner på stödlinorna.
Jag uppehöll mig ett tag vid denna länga.
Här hittade jag bland annat en gammal nyckel som satt i ett
lås och kastade en skugga mot väggen. Ett motiv som skulle tas ur olika
vinklar.
En
kvinna i den yngre medelåldern stod i stallöppningen på andra sidan och hade
iakttagit mina förehavanden utmed husväggen. Yngre medelåldern använder jag för
att inte hamna alltför snett i åldersbestämningen. " Söker du någon"?
ropade hon över till min sida. Det var ju uppenbart att så knappast kan vara
fallet när jag stryker utmed en vägg och tittar närgånget på gamla lås. Men
nå´t fick hon ju fråga för att påkalla min uppmärksamhet mot något annat än en
gammal nyckel. Jag tog en sista bild och släntrade sakta över till henne med
T-shirten över axeln och kameran i ena handen. "Jag blev så fascinerad av
den stora nyckeln" sa jag och fiskade upp min egen husnyckel som
jämförelse. "Det är annat än dom här platta sakerna" sa jag till
henne och stoppade tillbaka min egen nyckel i fickan. "Ja, här finns det
gott om gamla, stora nycklar" sa hon småskrattande. Sedan sa jag att jag hade
cyklat från Jakan och tittade mig omkring och passade på att ta några bilder
till min blog. Jag frågade hur gamla byggnaderna var och fick veta att den
äldsta delen var från 1600-talet. "Du ser huset där längst ut i längan"
och hon pekade med handen, "där stockarna " ….. och så letade hon
efter ett ord. "Knuttimrade" föreslog jag. "Ja, just så" sa
hon och fortsatte sedan "huset bredvid har helt andra stockar, Slätare och
ihopsatt på annat sätt. Där bina finns och sedan blir husen nyare
alltefter". Jag spanade efter några bikupor utan att se några. Kanske
menade hon några som fanns bakom huset i tron att jag sett dom tidigare. Trots
en hel del moderniseringar som kanske var nödvändiga och praktiska, har man
ända lyckats bibehålla den gamla miljön och atmosfären. Nya, större fönster som
kunde öppnas eller några stjärnskruv som jag såg intill nyckeln tidigare störde
inte så mycket. Kvinnan i den yngre
medelåldern var inte direkt tystlåten av sig och vi kunde ha en längre
pratstund med varandra. Vi pratade om allt det historiska, om hästavel,
hästpolo och travhästar. Om ett monument mitt i en bokskog som jag besökt för
många år sedan. " Det är nog Europas nordligaste sammanhängande
bokskog" konstaterade hon. "Jag har själv ett bokträd på tomten. Hur
det nu kommit dit". Troligen som en liten planta någon km längre bort i
bokskogen, tänkte jag. Sedan gick hon in i stallet och jag återvände till
cykeln och ledde den utmed huslängan. Det var då jag förstod det där hon sa om
bina. Först trodde jag att dom var ute och svärmade. Men troligen höll dom till
bakom den svarta porten och använde en smal springa mellan dörrhalvorna i
stället för ett vågrätt fluster.
En ovanlig biodling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar