Almare-Stäket

Jag tog mig tillbaka till bron över gamla Enköpingsvägen för att fortsätta min cykeltur. Fick leda cykeln över bron eftersom det bara fanns en smal,smal väg på ena sidan som jag inte tordes åka på. Mitt på bron rann det vatten. Man vattnade vägen. Det sprutade från ett rör vid broräcket.

 

Troligen för att kyla bron och den underliggande mekanism så att den inte skulle kärva när bron skulle svängas åt sidan. Väl över på andra sidan kom jag in i Upplands Bro kommun. Precis på kommungränsen ligger Almare-Stäket. Cyklade genom allén som ledde till Almare-Stäkets herrgård utan att ta några bilder på den. Den liknade inte en traditionell herrgårdsbyggnad och jag hade dessutom videofilmat den tidigare i samband med min serie om slott och herrgårdar. Däremot tog jag kort på en runsten vid sidan om allén som jag inte upptäckt vid tidigare besök. Kanske hade den flyttats dit senare.

 

 

 

 

Där kunde man läsa som på dom flesta runstenarna att någon ristade sten åt någon annan. Vem denne andre var, kunde man dock inte konstatera på kungliga vitterhetsakademin eftersom det bara fanns begynnelsebokstaven kvar. Den övre halvan av runstenen saknades och därmed även namnet. Men stenen var  i ypperligt skick med väl bevarad drakslinga och dess runor som om den var nyhuggen.

En  bit därifrån låg alla gamla gårdsbyggnader som hörde till säteriet. Flera häststallar, lador och förrådsbyggnader.

 

 

Nu kände man att man var ute på landet. Här kunde man tjudra hästar. Båtar förtöjer man men vad det heter när det gäller hästar vet jag inte. En sådan stock har jag nog bara sett tidigare i några västernfilmer.

På andra sidan viken syns de nya husen vid Bolinder Strand som jag lämnat bakom mig bara en timme innan. Intill räcket fanns ett spel som ska dras runt av hästar. Oklart om det var för att pumpa upp vatten, tröska eller bara motionera hästar. Nu stod dock allt stilla och ladusvalorna hade slagit sig ner på stödlinorna.

 

 

Jag uppehöll mig ett tag vid denna länga.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här hittade jag bland annat en gammal nyckel som satt i ett lås och kastade en skugga mot väggen. Ett motiv som skulle tas ur olika vinklar.

En kvinna i den yngre medelåldern stod i stallöppningen på andra sidan och hade iakttagit mina förehavanden utmed husväggen. Yngre medelåldern använder jag för att inte hamna alltför snett i åldersbestämningen. " Söker du någon"? ropade hon över till min sida. Det var ju uppenbart att så knappast kan vara fallet när jag stryker utmed en vägg och tittar närgånget på gamla lås. Men nå´t fick hon ju fråga för att påkalla min uppmärksamhet mot något annat än en gammal nyckel. Jag tog en sista bild och släntrade sakta över till henne med T-shirten över axeln och kameran i ena handen. "Jag blev så fascinerad av den stora nyckeln" sa jag och fiskade upp min egen husnyckel som jämförelse. "Det är annat än dom här platta sakerna" sa jag till henne och stoppade tillbaka min egen nyckel i fickan. "Ja, här finns det gott om gamla, stora nycklar" sa hon småskrattande. Sedan sa jag att jag hade cyklat från Jakan och tittade mig omkring och passade på att ta några bilder till min blog. Jag frågade hur gamla byggnaderna var och fick veta att den äldsta delen var från 1600-talet. "Du ser huset där längst ut i längan" och hon pekade med handen, "där stockarna " ….. och så letade hon efter ett ord. "Knuttimrade" föreslog jag. "Ja, just så" sa hon och fortsatte sedan "huset bredvid har helt andra stockar, Slätare och ihopsatt på annat sätt. Där bina finns och sedan blir husen nyare alltefter". Jag spanade efter några bikupor utan att se några. Kanske menade hon några som fanns bakom huset i tron att jag sett dom tidigare. Trots en hel del moderniseringar som kanske var nödvändiga och praktiska, har man ända lyckats bibehålla den gamla miljön och atmosfären. Nya, större fönster som kunde öppnas eller några stjärnskruv som jag såg intill nyckeln tidigare störde inte så mycket.  Kvinnan i den yngre medelåldern var inte direkt tystlåten av sig och vi kunde ha en längre pratstund med varandra. Vi pratade om allt det historiska, om hästavel, hästpolo och travhästar. Om ett monument mitt i en bokskog som jag besökt för många år sedan. " Det är nog Europas nordligaste sammanhängande bokskog" konstaterade hon. "Jag har själv ett bokträd på tomten. Hur det nu kommit dit". Troligen som en liten planta någon km längre bort i bokskogen, tänkte jag. Sedan gick hon in i stallet och jag återvände till cykeln och ledde den utmed huslängan. Det var då jag förstod det där hon sa om bina. Först trodde jag att dom var ute och svärmade. Men troligen höll dom till bakom den svarta porten och använde en smal springa mellan dörrhalvorna i stället för ett vågrätt  fluster.

En ovanlig biodling