Inget vacker ord och ingen vacker företeelse heller. Men så var det ute på vägarna på morgonen. Ändå dristade jag mig att sätta foten utanför tröskeln och ta en kort promenad till brevlådan borta vid busshållplatsen. Solen sken, men förmådde inte smälta isen som bildats under natten från smältvattnet dagen innan.
Halkolyckan förra året sitter fortfarande kvar i bakhuvudet och man är noga med vart man sätter fötterna. Så noga att man spänner sig. Den här vägen var inte sandad och den fortsatte jag inte på . Tog bara en bild på denna lilla rännil.
Märkligt ord förresten - där vattnet varken ilar eller ränner. Men man ska väl tolka det som att vattnet ilar i en ränna kanske.
I denna lilla vattensamling badade en koltrast innan jag hann få upp kameran. Den stänkte och skvätte med vingarna trots att det var nästan nollgradigt smältvatten. Nu blev bilden bara en spegling i stället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar