Att fotografera människor ute på sta´n har jag gjort sedan jag ägde en kamera och tagit bilder utan att fråga. Bläddrar man i gamla fotoböcker, finns det många bilder på människor i folkvimlet, människor i olika situationer eller enskilda porträtt. Man kan inte gärna gå fram till någon/några personer och fråga ”får jag ta en bild”? och därefter ställa upp motivet framför kameran. Då är situationen och det man sett borta. Med den lilla kameran kan man lätt ta bilder utan att det syns alltför tydligt. Den här bilden kunde jag däremot ta utan att behöva smyga.
Ställde mig helt sonika framför skyltfönstret. Flyttade mig hit och dit för att få den bästa vinkeln och tog sedan en bild. Den eleganta damen i pälsmössa tog ingen notis av mig. Inte för att hon tittade på mannen som satt mittemot henne, utan för att hon inte var levande. Det var en fin skyltning. En som verkligen drog blickarna till sig, vilket ju är meningen med all form av reklam. Affischer, helsidesannonser eller kommersiella TV-kanaler. Blickfånget med den sittande damen förstärktes dessuton att man byggt upp en trivsam miljö omkring så att man fick en djupverkan. En känsla av verklighet som mycket skickligt framhävs genom att kvinnan tagit av sig ena skon och verkar vara hemma i sin egen miljö.
Jag började titta i andra skyltfönster för att se vilka knep man använt för att locka kunders blickar just in till denna butik. Då såg jag denna ovanliga skyltning.
Den lockade inte mig att köpa skor eller ens titta på prislapparna, utan enbart att ta en kul bild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar